kittans

Jag har faktiskt varit med om en ganska jobbig grej, eller väldigt jobbig grej. Det är en händelse jag inte önskar ens min största ovänn i världen skulle bli tvungen att vara med om, utan ingen förtjänar att bli behandlad så som jag blivit.

Det var en lördagskväll i april, närmare bestämt den 11e april 2009. Jag och Moa hade bestämt oss för att gå ut och dansa, och vi förfestade hemma hos henne. Det var jättetrevligt och jag kände verkligen på mig att kvällen skulle bli bra. När vi kommit fram till stan var vi ganska berusade, sådär lagom så man känner att man riktigt kan släppa loss. Vi gick runt lite för att kika vart folket drog sig och vart det var mest drag eftersom det är tråkigt att gå in på ett ställe med inträde och så suger det totalt. Vi skulle faktiskt kolla in vad B&B hade att erbjuda denna kväll så vi vandrade ditåt, men kom dit och märkte att våra studentleg inte gällde för att klockan var efter ett visst klockslag, hade vi kommit 2 minuter tidigare hade vi inte behövt betala 80 spänn eller vad det nu kostar, så vi gick sura därifrån för att vakterna vägrade vara lite shyssta. På vägen tillbaka, precis vid stadium möter vi två killar, de börjar prata och frågar vart man ska gå ikväll om man vill ha roligt? Vi berättar då att vi precis varit på B&B men att det inte är värt 80kr och att vi ska gå vidare till asian palace, de hänger på oss men de visar sig att den ena killen glömt sitt leg hemma och inte kommer in. Kommer man inte in på asian så kommer man inte in någonstans så kvällen var körd för honom.
Eftersom jag ville vara shysst och för att hans polare bara stack in när vi stod där och försökte övertala vakten att släppa in honom ändå, han har t.om en tatuering på ryggen där det står "1988", det kan ju knappast vara hans döda morfar eller något liknande.. Men vakten hade bestämt sig, han fick inte komma in utan leg! Moa stack in för jag berättade att jag kunde stanna där ute med honom, sagt och gjort, jag och han gick och satte oss i en gränd och pratade och pratade. Då och då kom hans kompisar ut för att kolla vad vi gjorde och frågade om de inte skulle försöka fixa in honom på något ställe trots allt, men nej, vi ville sitta där. Det kändes så bra på något sätt, trots att vi bara pratat med varandra i någon/några timmar. Vi hade så mycket att prata om, allt från ex-flickvänner och pojkvänner till fotboll och tatueringar. Jag minns det så väl och det skulle jag aldrig göra om det verkligen inte kom att betyda något för mig. 
Klockan närmade sig 02.40 och det var då bussen skulle gå till Getinge, Moa skulle också hem så vi gick till bussen tillsammans. Han sa hejdå till sina kompisar och berättade att han skulle ringa imorgon så de kunde köra tillsammans tillbaka till skåne. Vi tog bussen hem, pratade om allt och inget på bussen och från busshållsplatsen hem till mig. Det var kallt men det var inte något jag tänkte på eftersom jag var med honom, det var lugnt. Vi kom in, jag bjöd honom på mat, som han dock inte verkade tycka om men det gjorde inget, han var så söt. 

Vi sov i min pappas säng den natten, i mörkret låg vi vända mot varandra, ingen kyss, bara en oskyldig handhållning, inget mer än så. Vi vaknade i tid, och gick upp för att äta frukost, när jag trodde att han skulle ta sitt pick och pack och åka hem frågar han mig: "Kan inte du följa med hem till mig idag och så kan du kolla på min match imorgon?" - Att kolla herrfotboll är inget jag direkt tackar nej till och speciellt inte om killen jag tycker är så söt spelar.

Jag åkte med honom, jag vet inte om jag ångrar det eller inte. Jag borde inte göra det, för jag har lärt mig otroligt mycket och också träffat så grymma människor tack vare det. Men jag vet inte, hade aldrig det hänt hade jag inte tänkt på vilka underbara människor jag gått miste om, men jag hade också gått miste om de få gångerna det faktiskt var bra mellan oss. Låt mig återkomma det!
Vi höll på att träffas under ett bra tag innan vi bestämde oss för att bli tillsammans, men det var ändå vi liksom men jag var osäker, han ville bli tillsammans ganska snabbt men jag avvaktade, ville se, ville få ordentliga känslor så jag inte hastade mig in i något som jag skulle ångra sen. Men tillslut, när vi var hemma hos hans mamma och hjälpte till utanför stallet så kom vi överrens om att vi var tillsammans, såklart vi var. Det pirrade härligt i magen och det kändes så himla bra, som att det var på riktigt. Det som jag trodde skulle bli så bra visade sig bli ett rent helvete, eller okej, en jävla pina som jag inte vill utsätta någon för, inte någon alls...

Ni som läst detta, jag hoppas ni vill läsa fortsättningen imorgon.
Kram på er.