kittans

Hej.

Som jag har berättat var jag på en magnetröntgen förra veckan för knäet och idag hade jag återbesök hos min ortoped på ortopedkliniken i halmstad. Eftersom min sjukgymnast, som förövrigt är väldigt duktig och som jag har ett enormt förtroede för, sa till mig att mitt knäe är det ingen fara med, jag hade fått en smäll och knäet hade varit på väg att hoppa ur led men hade som tur var hoppat tillbaka igen så jag hade bara fått ett litet öppet sår inne i knäet som skulle vara borta efter 3 månaders rehab. Efter knäet vridit sig hade jag knappt något hopp kvar, när jag kom in till akuten sade dem att det var minisken och att spela med en skadad minisk kunde jag tydligen glömma. Jag fick sedan ett annat besked av min ortoped då han känt lite på knäet, vridit och haft sig och han trodde då att det var korsbandet. Jag skulle få en tid på magnetröntgen en tid efter detta, men de tog längre tid än väntat. Så iallafall, jag började ju träna rehab hos min sjukgymnast och knäet blev bara bättre och bättre, hoppet levde liksom. Hon hade ju sagt till mig att bara jag tränar här nu i tre månader så kommer jag vara tillbaka till nästa säsong. Det var nästan så att hon dumförklarade min ortoped som gav mig beskedet om en korsbandskada. "Nej Kitty, ingenting är av. Ingen fara, oroa dig inte för det. Jag undrar faktiskt vad det var för läkare du hade." Det var som om hon menade att vad fan var det för jävla läkare du hade som ger dig ett sånt besked. Och jag lyssnade ju såklart på henne, hon var den enda jag faktiskt hade förtroende för då. Och det hon sade lät rimligt. men okej, alla kan ha fel. och det visade sig att hon hade det...

Idag kom jag tidigt till ortopeden, jag hade inte varit orolig alls. Min sjukgymnast hade ju rätt, det var liksom ingen fara. Jag satt och väntade i 15 minuter på min tur, en sköterska kom och hämtade mig och visade mig till Jan Axelsson´s rum.. Jag satt där i 10 minuter och sen kom han. Vi började titta på mina röntgenbilder tillsammans och han berättade vad allt var på bilden och visade hela knäet. Han visade minisken och det var en liten fraktur på den, men ingen fara än så länge iallafall, och sen var det någon liten fraktur på något annat ställe också, men inte heller någon fara nu. Sen börjar han visa korsbanden, börjar med det bakre och visar hur det såg ut, sen går han till det främre och säger: "Och ja. här ska det finnas ett korsband, men det finns inget. " Där fanns inget. Jag vet inte vad jag tänkte just då. Jag ställde tusen frågor i rad kändes det som och han lugnade ned mig och sa att "vi kommer dit, vi kommer dit , vänta. " Vänta? Jag har väntat på detta svaret i månader och du ber mig vänta? Ååå, jag var så jävla arg, ledsen och allt på en och samma gång just då. Han ber mig lägga mig på britsen och han vänder o vrider på knäet, det är ovanligt stabilt säger han. Och jag berättade att jag tränat rehab nu sen jag var hos honom sist, tre gånger i veckan. Det har gått oehört snabbt framåt. Han började berätta mer och jag frågade om mina möjligheter och när jag kunde vara tillbaka igen.. Tillbaka säger han och kollar på mig? Ja? Du, du kommer nog inte tillbaka. Hade jag varit du skulle jag inte spelat igen. Han sa att jag skulle sluta spela fotboll? JAG? Fotboll är fan jag, det är hela mitt liv, jag älskar fotboll. Det känns förjävligt. Jag hade gråten i halsen hela tiden men jag lovade mig själv att inte gråta.. Han berättar att det inte heller är lönt att operera, då mitt knäe är såpass stabilt ändå och att de inte skulle hjälpa med någon operation. Och även om jag skulle vilja operera så skulle jag behöva heta Henke Larsson för att få det genomfört. Dom gör inte det annars sa han.. Jag frågar om det finns någon annan chans att jag skulle kunna få spela fotboll igen och han bara skakar på huvudet och säger att det inte finns någon möjlighet, inte i hans ögon. Han kollade på mig och frågade: "Kommer du spela fotboll igen så kommer du ha knäeproblem resten av ditt liv och du kommer märka av de när du är 40 år.. Och om du väljer att inte spela kommer du kunna klara av vardagen bra" JAG LEVER FÖR I HELVETE NU! Jag vill spela fotboll, jag tänker spela fotboll. Jag tänker fan inte ge mig. Han berättade att det finns tjejer och killar som spelar fotboll med ett korsband som är av och att de klarar det bra, jag ska fan bli en av dem. Grejen är; Jag opererar hellre och KANSKE kommer tillbaka till fotbollen, än att inte operera alls och skita i att spela fotboll och klara av vardagen normalt. Jag riskerar en operation, 6 månaders rehab och sen se om jag kan komma tillbaka än att skita i det och inte kunna spela igen. Det är ju vilket som liksom? Antigen blir det bra eller så blir det likadant som om jag inte skulle operera. JAg ska fan kolla upp detta. Tänker inte ge mig så jävla lätt.

Så just nu står jag inför ett ganska tufft beslut. Och fyfan vad jag mår dåligt över det. :( Jag får det att låta som värsta grejen, kanske inte för er. Men för mig. Det är det värsta som kan hända.

KNÄEHELVETE!!!